Dags att prata komplex

Det kommer att komma resensioner och how too inlägg men genom att inlägget igår hade sån inverkan - Tack för alla mail samt kommentarer jag uppskattar alla! 
 
Ämnet tas för sällan upp, framförallt i såna här bloggar å jag känner att det är ett viktigt ämne! För vi har alla dem - komplex.
 
För ca 15 år sen så hade jag precis blivit tillsammans med en stor kärlek. Jag älskade honom så det gjorde ont och ville pleasa honom. Han var väldigt kontrollerande å efter 4 år så hade jag som haft ett starkt självförtroende blivit så osäker och blivit blyg. Min kille mata i mig varje dag att jag var "mindre smart", passade bara i svarta kläder, mitt långa hår var det enda som var fint på mig och om jag skulle klippa mig - ja då försvann det enda som gjorde mig snygg. Jag var ful i uppsatt hår, jag hade konstiga öron och ögon, jag skulle vara tyst bland folk för jag kunde ju uppfattas sm korkad, osv Listan var oändlig och jag var inte jag längre.
 
Jag tog mig ur förhållandet men jag tog med mig massa komplex som tog mig väldigt många år att överkomma. 
När jag mår dålig eller på nått sätt känner mig svag så kommer dessa komplex tillbaka, tänk vad en människa kan göra mot en annan, vilken makt. 
För så är det - om du får tusentals komplimangar och en negativ så tro fan att det är det negativa som man bär med sig.
 
Jag har skrivit om det förut, det är så lätt att riva ner någon med en negativ kommentar men får man en komplimang bara helt spontant är något man alltid kommer att komma ihåg. Så ser du någon som du tycker är fin - säg det! Det är så lätt och du blir glad av det oxå! 
 
Jag har komplex, hjärnspöken som jag jobbar med! Men jag vägrar låta mina hjärnspöken styra min vardag, mitt liv och hur jag ser på mig själv. För så är det, de är mina hjärnspöken - bara något som jag ser. Ett komplex är min haka, har alltid tyckt att den är fult formad. Men det är något som bara jag ser, bara jag ser felet.
 
Samma med dina komplex, det är du som ser dem. Låt dem inte styra över dig.
 
Perfektion existerat inte
 
 
Om vi kvinnor slutar att tävla emot varandra och startade att hylla varandra för de vackra varelser vi är så skulle kanske jakten på perfektion sluta. Vi skulle inse att vi är perfekta precis som vi är.
 
Hitta vad du tycker om med dig själv och håll fast vid det när osäkerheten kommer krypandes. Du duger, du är fin, du är unik och du är vacker. Det finns bara 1 som du - i hela världen och det är fanimig underbart!